Att uppfostra ett barn är en av de svåraste, mest ansvarskrävande och mest tillfredsställande uppgifter man får i livet.Samtidigt är det den uppgift vi har fått minst utbildning i. Det är lätt att överföra mönster från ens egen barndom på sina barn, eftersom den egna uppväxten ofta är den enda erfarenhet vi har av barndomen. Om du och din partner tar er tid att prata igenom vad ni vill uppnå med uppfostran - vad ni vill att barnen ska lära sig, vilka gränser som ska gälla i familjen och vilka metoder som ska användas för att nå dessa mål, samtidigt som ni läser böcker i ämnet - kan ni uppfostra era barn på ett mer medvetet sätt.Varför är det nödvändigt med disciplin?Disciplin visar barnet vad som är ett acceptabelt uppförande. Genom att sätta gränser för ert barn ger ni signaler om hur man uppför sig i samhället - ni lär barnet vad som förväntas av det. Detta är nödvändigt om ni vill att barnet ska växa upp till en ansvarsfull människa.Det är svårt att utöva disciplin, eftersom det krävs att man är konsekvent. Man kan inte sätta upp regler ena dagen för att sedan strunta i dem dagen efter. Inkonsekvens och brist på disciplin ger förvirrade, rotlösa barn som hela tiden testar er för att veta vad som gäller.Konsekvens kan vara krävande, särskilt om du själv är trött och bara har lust att ge med dig. Det enda man kan säga är att föräldraskap är ett ansvarskrävande yrke och att du jobbar 24 timmar om dygnet. Det kan vara till stor hjälp och mycket stöd om du och din partner från början pratar om hur ni vill ha det. Då kan ni stödja varann i de situationer då det är mest frestande Hur ger du/ni barnet ett gott självförtroende?Barnets bild av sig själv utvecklas från första dagen. Med alla sinnen ser barnet sig själv genom dig: det lyssnar på vilken ton du använder när du pratar, det ser och kan ditt kroppsspråk bättre än någon annan, det tittar uppmärksamt på ditt ansiktsuttryck, det hör varje ord du säger till det. Utifrån allt du säger och allt du gör skapar barnet en bild av sig själv. Hur du uppträder och hur du pratar när du är tillsammans med barnet har därför ett enormt inflytande på dess utveckling.Att ge ett barn beröm skapar stolthet. Barnet känner att det betyder något och att det är en person som andra värdesätter. När du låter barnet klara så mycket som möjligt på egen hand, upptäcker det vad det kan och det ger också styrkan att bli självständig. Som förälder är det lätt att fokusera på barnets dåliga uppförande och ge mycket kritik. Till slut tycker barnet att det enda det hör är vrede och kritik, vilket sänker självförtroendet. Beröm ger större effekt.Om man ger barnet en kram eller en komplimang när det visat gott uppförande uppmuntrar det barnet att göra likadant i fortsättningen och ger bättre självförtroende. Kom ihåg att det är viktigt för barnet att få höra att du älskar det.Om ditt barn uppför sig illa, kom ihåg att kritisera handlingen och inte människan bakom. Alla människor kan göra fel. Berätta för barnet att det är dess uppförande som är dåligt och att du inte vill se det igen, men berätta också för barnet att du älskar det.Att håna ett barn eller jämföra det med andra barn eller syskon på barnets bekostnad gör att det känner sig värdelöst och oälskat. Det är ett meningslöst tillvägagångssätt och det skadar alltid barnets uppfattning av sig själv.Hur får vi tillräckligt mycket tid tillsammans?Idag kan det vara ett problem att överhuvudtaget få tid tillsammans som familj. Föräldrarna ska till arbetet och barnen ska till skolan eller till fritidsaktiviteter.Det kan vara en bra idé att stämma av familjens tider så att alla äter tillsammans morgon och kväll, eftersom det är viktigt att ni samlas och pratar med varann. För ett barn är det också viktigt att ha fasta tider. En gemensam måltid ger möjlighet att prata om dagens händelser och upplevelser. Försök att låta alla berätta och var uppmärksam och intresserad.När barnet kommer och vill fråga eller prata om något - gör det. Om barn alltid får höra "inte nu, jag har inte tid" tappar de lusten att tala om sina tankar med dig.Barn mår också bra av att ha dagar som är reserverade för speciella aktiviteter, till exempel torsdag eftermiddag tillsammans med pappa på biblioteket, eller simhallen med mamma på fredag kväll. Planera gärna tillsammans med barnet. Det är också bra för familjen att göra större saker tillsammans: leka ihop, spela spel en halv dag, åka på konsert, gå på bio eller på teater, till exempel.Vad lär sig ditt barn av god kommunikation?För att bidra till ditt barns förståelse av "hur", "vad" och "varför" är det bra att alltid ge en förklaring. Ta tid på dig och förklara sammanhanget. Om du gör det kommer barnet själv att börja tänka på det sättet och få ett mycket mer nyanserat sätt att tänka och prata.Om du alltid ger uttryck för vilka förväntningar du har och vad du känner, lär barnet sig att det är tillåtet och rätt att tala om sådant. Det lär sig att vara öppet och att man gärna får ställa krav på andra.När ni har problem i familjen som inkluderar barnet - prata om det och försök att komma fram till bästa möjliga lösning tillsammans med barnet. Det är viktigt att prata om vilka konsekvenser de olika lösningarna kan få. Var öppen för barnets förslag och låt det delta i förhandlingarna och beslutet. Det betyder inte att barnet ska bestämma, utan att ni gemensamt finner den bästa lösningen.Ett barn som deltar på ett sådant sätt, får ett gott självförtroende och lär sig spelreglerna för god kommunikation.Vad betyder du som förebild?Barnet ser hela tiden på dig och registrerar hur du gör för att lära sig hur man beter sig i den här världen. Du kommer att höra exakt samma ord från ditt barns mun som du själv använt tidigare. Du kommer se spegelbilden av ditt eget uppförande i ditt barn.Du betyder otroligt mycket för ditt barn som förebild. Om du visar respekt, är vänlig, ärlig, vänskaplig, visar gästfrihet, givmildhet och ger komplimanger finns det goda möjligheter att ditt barn blir likadant.Du/ni har ansvar för vägledningen av barnet och ni kan göra mycket för det genom att uppmuntra det, ge klara signaler om vad ni vill att det ska göra, vilka förväntningar ni har på det och ge uttryck för er förbehållslösa kärlek.Författare: Stefan Grass, läkareGranskad av:Mats Halldin, läkare och medicinsk chef, Netdoktor.se

Funderar över varför barnet ideligen skrika tillbaka när jag säger till honom. Egentligen borde lägger stor ansvar till mig. Han såg och hörde att jag skrek år sin pappa när han var liten. Det gör jag då och då fortfanrande. Från i början skrämmande, tills acceptabel tills härmas och beter sig likdan som sin mamma. Angeläget ska jag fundera ordentligt över hur man går vidare. 1, Att be om ursäkt för att jag olämpligt uppför mig som mamma(att jag borde inte bli arg och skrika åt honom). 2. Påpekar att det inte hellre är acceptabelt att skrika åt föräldrar. 3. Kommer överens om hur ska man bemötter varandra, hur tar man emot kriktik. 4. Förklarar att jag alltid älskar honom som min son fast jag inte absolut kan acceptera hans vissa handlingar.5. discplin: göra sina läxor först, sen får leka. Diskar egna tallriker och besticker efter mat. Tänker först och agerar sen när man mötter saker och ting(special när man får kriktik).